jag kämpade som fan men fick ingenting tillbaks,
du såg ju inte själv va jag gjorde för att ha dej kvar,
men va jag än nu gjorde så blev det bara fel,
sitter & funderar hur det kunde nu bli det,
jag vet jag gjorde fel men jag va ju inte den enda,
du klandrade ju mej för det minsta lilla,
såg du inte själv hur mycke du sänkte ,
sänkte mej när jag redan mådde sämst,
det som hände sist okej det va fel av mej,
men kan inte hjälpa hurfan jag känner mej,
senså kom det massa som sa att jag förtjäna bättre,
men jag ville & vågade inte släppa dej,
när vi två va vänner la jag ner allt på dej
all min energi & min kärlek t dej,
jag hade inte tid med andra människor,
hade bara dej dom andra sa hejdå,
jag behandla dom som skit ,
för jag brydde mej inte om dom,
nu inser jag va ja va för idiot mot alla ,
säg fan inte att jag behandla dej som skit,
säg inte att du gjorde allt för se mej le,
när du & Jag bråka så lämna alla mej,
jag trycktes ner i gropen & ingen hjälpte mej,
jag börja gräva , gräva till min grav,
jag tänkte om jag nu inte har någon , varför ska jag stanna kvar?
flera gånger gick jag upp t min bro titta ner mot vattnet
& jag bara log , log medans mina tårar strömma ner från kinden,
som blodet gjorde från flickans arm,
vafan skulle jag göra kan du svara på min fråga ?
jga hade ingen kvar bara min mamma ,
pappa & du behandöa mej som skit just då,
ni visste vad som hade hänt men ändå så gjorde ni så,
okej jag va ja ju inte den bästa när jag mådde skit,
stötte bort dom jag älska men kunde inte häjda mej,
du är ju likadan det vet du ju själv,
men det värsta med dej är du inte ser dina egna fel,
när du mådde dåligt & behandla mej som skit ,
lämnade jag dej då? nej aldrig i mitt liv!
jag stannade kvar för jag fanns där för dej ,
klart jag blev sur men vem skulle inte bli det?
nu blev det som det blev & nu är det som det är ,
kommer aldrig gå tillbaka för jag minns det så väl.