det räcker nu förfan.
det räcker nu nu nu okej !!
det är min ensak vem jag är umgås med och inte umgås med,
& ni vet exakt va jag menar, jag är trött på rykten & lögner,
jag har fått fucking nog av det.
jag märker själv vilka jag kan lita på och inte kan lita på,
jag märker det själv , det är itne så jävla kul att höra så jävla mycke om sig själv som man inte ens vet om själv, det är inte så jävla kul att stå i mitten och höra all jävla bull shit.
asså snälla ni är 15 år ? är det så jävla svårt att bara säga vad man tycker oc tänker framför en ?
varför ens lägga ner tid på att sprida såna jävla grova & falska rykten ?
allt som jag har hört nu om både mej, min familj & mina vänner över gränsen totalt,
jag vet inte vem jag ska lita på ,
jag orkar inte höra det hela tiden okej ? jag vet att det finns massa som är sårade, arga & besvikna ni är inte ensamma ska ni veta , men jag orkar inte ta detta hela tiden , orkar itne snacka om detta hela tiden , det finns annat att tänka på , skolan, livet & vänner folk som betyder.
jag tänekr ta upp detta när jag får reda på vem det är,
men det spelar ingen roll om man lägger handen på bibeln , svär på sin familj osv för folk verkar inte bry sig om det längre.
jag är sjukt arg över detta , jag blir flippad bara jag hör det men jag orkar inte gå runt och tänka på det hela tiden, som sagt det finns tuuuuusen andra saker jag måste tänka på nu.
känna hur tom & ensam man är funkar inte så länge till.. vet att jag har folk som älskar mej, men så lätt är det inte, det gör ont, det gör verkligen ont.. att känna hur mycke man saknar vissa personer , saknar att få vara i deras famnar..
jag saknar att vara liten och inte ha något problem för det räcker , jag har inte ork t detta men va ska man göra ? jag tänker inte vara feg jag tänker inte det. men detta gör för ont, att veta att någon dag kommer jag stå ensam igen , jag känner hur tom jag är, jag känner hur jag blöder , adrienne va är du när jag behöver dej.. behöver dej som mest..
varje dag måste jag gå igenom berg & eld.. måste le & skratta , det gör ont men tänker inte visa min smärta, det är när jag väl kommer hem och jag släpper ut allting..
det är inte lätt att bära på så jävla mycke, det är för mycke jag ahr gått igenom sen jag va ett litet barn & det finns folk som bara trycker ner mej mer och mer, hur mycke jag än kämpar & när jag har byggt upp muren så gått det går så river ni den igen , räcker det inte ? njuter ni av att se mina tårar & lida ? vänner som säger att dom alltid finns , att dom aldirg kommer lämna mej, visa det då...
jag undrar när den dagen kommer. när dagen kommer då jag kommer vara riktigt riktigt lycklig igen , njuta av varje andetag jag tar, att inte bli knäsvag så fort jag påminns av något som har hänt, jag kan prata om det , men jag har inte sagt att jag har lagt det bakom mej för det kommer jag aldrig kunna göra, jag kämpar & kämpar men ändå så blir det aldrig bra..
längesen jag sa detta men längtar tills jag tar mitt sista andetag ibland är trött på att känna denna käsnlan dag efter dag.
det är min ensak vem jag är umgås med och inte umgås med,
& ni vet exakt va jag menar, jag är trött på rykten & lögner,
jag har fått fucking nog av det.
jag märker själv vilka jag kan lita på och inte kan lita på,
jag märker det själv , det är itne så jävla kul att höra så jävla mycke om sig själv som man inte ens vet om själv, det är inte så jävla kul att stå i mitten och höra all jävla bull shit.
asså snälla ni är 15 år ? är det så jävla svårt att bara säga vad man tycker oc tänker framför en ?
varför ens lägga ner tid på att sprida såna jävla grova & falska rykten ?
allt som jag har hört nu om både mej, min familj & mina vänner över gränsen totalt,
jag vet inte vem jag ska lita på ,
jag orkar inte höra det hela tiden okej ? jag vet att det finns massa som är sårade, arga & besvikna ni är inte ensamma ska ni veta , men jag orkar inte ta detta hela tiden , orkar itne snacka om detta hela tiden , det finns annat att tänka på , skolan, livet & vänner folk som betyder.
jag tänekr ta upp detta när jag får reda på vem det är,
men det spelar ingen roll om man lägger handen på bibeln , svär på sin familj osv för folk verkar inte bry sig om det längre.
jag är sjukt arg över detta , jag blir flippad bara jag hör det men jag orkar inte gå runt och tänka på det hela tiden, som sagt det finns tuuuuusen andra saker jag måste tänka på nu.
känna hur tom & ensam man är funkar inte så länge till.. vet att jag har folk som älskar mej, men så lätt är det inte, det gör ont, det gör verkligen ont.. att känna hur mycke man saknar vissa personer , saknar att få vara i deras famnar..
jag saknar att vara liten och inte ha något problem för det räcker , jag har inte ork t detta men va ska man göra ? jag tänker inte vara feg jag tänker inte det. men detta gör för ont, att veta att någon dag kommer jag stå ensam igen , jag känner hur tom jag är, jag känner hur jag blöder , adrienne va är du när jag behöver dej.. behöver dej som mest..
varje dag måste jag gå igenom berg & eld.. måste le & skratta , det gör ont men tänker inte visa min smärta, det är när jag väl kommer hem och jag släpper ut allting..
det är inte lätt att bära på så jävla mycke, det är för mycke jag ahr gått igenom sen jag va ett litet barn & det finns folk som bara trycker ner mej mer och mer, hur mycke jag än kämpar & när jag har byggt upp muren så gått det går så river ni den igen , räcker det inte ? njuter ni av att se mina tårar & lida ? vänner som säger att dom alltid finns , att dom aldirg kommer lämna mej, visa det då...
jag undrar när den dagen kommer. när dagen kommer då jag kommer vara riktigt riktigt lycklig igen , njuta av varje andetag jag tar, att inte bli knäsvag så fort jag påminns av något som har hänt, jag kan prata om det , men jag har inte sagt att jag har lagt det bakom mej för det kommer jag aldrig kunna göra, jag kämpar & kämpar men ändå så blir det aldrig bra..
längesen jag sa detta men längtar tills jag tar mitt sista andetag ibland är trött på att känna denna käsnlan dag efter dag.
Kommentarer
Trackback
