vi förlorade respekten för längesen.
Ett leende på läpparna på utsidan döljer såren på insidan.
Jag hoppas du läser detta nu och att du förstår vem jag menar å vad jag menar.
Det finns så jävla mycke som inte stämmer som du måste inse,
att det är inget normalt beteende detta inte från någon utav oss.
Jag ska kunna komma hem mitt på dagen å käka , eller bara umgås med mina småsyskon.
Men jag har aldrig fått den chansen och lära känna dom för jag vill inte vara "hemma"
jag kallar inte ens detta mitt "hem" längre,
jag har sagt detta tusen gånger att det är inte som min som kallade "familj" utan jag bara bor här å har ett rum inget mer med det.
Och vet du hur jävla ont det gör eller ? att vara helt jävla vilsen och inte veta någonting längre?
att inte kunna ha någonstans att ta vägen , jo ja har kompisar åså, men skolan då?
ja ska förfan kunna ha något å kalla mitt "hem" men ne det har jag inte.
För alla gånger ni har sagt att ni inte vill ha mej här, att vi ska gå till soc för jag är som jag är,
att ni inte vill att jag ska bo här osv osv, asså det har blivit djupa sår,
det räcker inte att ni kramar mej och sger "Johanna jag älskar dej" för det känns bara som tomma ord nu och det har de gjort en lång period.
Ni måste ju förfan inse att jag menar det jag säger, om jag hade kännt mej "hemma" här hade jag sovit hemma på helgerna, jag hade varit hemma vissa dagar efter skolan å bara tagit det lugnt men jag kan inte det för jag vill inte ens gå in för dörren och säga "nu är jag hemma"
Jag förstår inte hur man kan behandla någon så som ni gör jag förstår inte alls det.
Att ni ens kan mä och säga "amen vi vill ha dej här Johanna" vi "älskar" dej johanna osv osv..
asså ärligt talat skämms ni inte?...
hur kan ni ens tänka den jäkla tanken och säga så.. efter allt ni har gjort mot mej..
jag är inte hel jag kommer aldrig bli hel heller,
jag kommer aldrig kunna öppna mina ögon helt för verkligenheten för jag vill inte,
vill inte veta mer utav sanningen & hur respektlösa människor kan vara.
Ni förväntar er att jag ska visa respekt för er & göra allt ni ber om bli den ni vill att jag ska vara,
förlåt men håll käften bara... jag kommer aldrig bli hon ni vill att jag ska vara,
jag kommer aldrig visa respekt för er om ni inte visar någon respekt för mej,
allt ligger inte på mej ni är två vuxna människor visa det då förfan.
På riktigt jag är trött på er jävla bull shit nu,
det är samma visa varje gång ju " amen vi ska ändra på oss för vi är två vuxna människor men då måste du också ändra på dej" jag försöker ser ni inte det eller!? men det är inte så jävla lätt när man har så jävla mycke sår som aldrig läker, när man bara vågar gråta inför en enda person för jag har såna problem med att berätta för personer hur jag mår och känner för jag är rädd att dom ska vända ryggen mot mej precis som min egna familj har gjort.
Ni är en familj inte vi utan ni jag är ingen del utav er, jag kommer aldrig bli det heller det finns ingen respekt här i huset, ni vill inte ha mej här det har tre utav er sagt bara en kvar....
bakom stängda dörrar Johanna Maria Senor välkommen till verkligheten.
Jag hoppas du läser detta nu och att du förstår vem jag menar å vad jag menar.
Det finns så jävla mycke som inte stämmer som du måste inse,
att det är inget normalt beteende detta inte från någon utav oss.
Jag ska kunna komma hem mitt på dagen å käka , eller bara umgås med mina småsyskon.
Men jag har aldrig fått den chansen och lära känna dom för jag vill inte vara "hemma"
jag kallar inte ens detta mitt "hem" längre,
jag har sagt detta tusen gånger att det är inte som min som kallade "familj" utan jag bara bor här å har ett rum inget mer med det.
Och vet du hur jävla ont det gör eller ? att vara helt jävla vilsen och inte veta någonting längre?
att inte kunna ha någonstans att ta vägen , jo ja har kompisar åså, men skolan då?
ja ska förfan kunna ha något å kalla mitt "hem" men ne det har jag inte.
För alla gånger ni har sagt att ni inte vill ha mej här, att vi ska gå till soc för jag är som jag är,
att ni inte vill att jag ska bo här osv osv, asså det har blivit djupa sår,
det räcker inte att ni kramar mej och sger "Johanna jag älskar dej" för det känns bara som tomma ord nu och det har de gjort en lång period.
Ni måste ju förfan inse att jag menar det jag säger, om jag hade kännt mej "hemma" här hade jag sovit hemma på helgerna, jag hade varit hemma vissa dagar efter skolan å bara tagit det lugnt men jag kan inte det för jag vill inte ens gå in för dörren och säga "nu är jag hemma"
Jag förstår inte hur man kan behandla någon så som ni gör jag förstår inte alls det.
Att ni ens kan mä och säga "amen vi vill ha dej här Johanna" vi "älskar" dej johanna osv osv..
asså ärligt talat skämms ni inte?...
hur kan ni ens tänka den jäkla tanken och säga så.. efter allt ni har gjort mot mej..
jag är inte hel jag kommer aldrig bli hel heller,
jag kommer aldrig kunna öppna mina ögon helt för verkligenheten för jag vill inte,
vill inte veta mer utav sanningen & hur respektlösa människor kan vara.
Ni förväntar er att jag ska visa respekt för er & göra allt ni ber om bli den ni vill att jag ska vara,
förlåt men håll käften bara... jag kommer aldrig bli hon ni vill att jag ska vara,
jag kommer aldrig visa respekt för er om ni inte visar någon respekt för mej,
allt ligger inte på mej ni är två vuxna människor visa det då förfan.
På riktigt jag är trött på er jävla bull shit nu,
det är samma visa varje gång ju " amen vi ska ändra på oss för vi är två vuxna människor men då måste du också ändra på dej" jag försöker ser ni inte det eller!? men det är inte så jävla lätt när man har så jävla mycke sår som aldrig läker, när man bara vågar gråta inför en enda person för jag har såna problem med att berätta för personer hur jag mår och känner för jag är rädd att dom ska vända ryggen mot mej precis som min egna familj har gjort.
Ni är en familj inte vi utan ni jag är ingen del utav er, jag kommer aldrig bli det heller det finns ingen respekt här i huset, ni vill inte ha mej här det har tre utav er sagt bara en kvar....
bakom stängda dörrar Johanna Maria Senor välkommen till verkligheten.
Kommentarer
Trackback
