Vart ska jag nu?

Jag skriver inte allt detta nu för att jag tycker "synd" om mej eller för att få "uppmärksamhet"
utan jag skriver av mej nu för att det är för mycke nu som jag inte kan förstå och för att en person ska fatta och förstå mej hur jag känner en enda gång.
Jag är trött på detta nu, visst det finns väldigt många som blir utslängda som du kanske ser det men mamma?
tycker du på fullaste allvar att detta är okej? du slänger ut mej gång efter gång och du ställer från till mej och frågar "varför säfer du ert hem och inte ditt" jo för hur ska jag kunna kalla detta mitt hem när jag inte är välkommen,
när jag väl är hemma så vill du inte ha mej där och det märker jag på ditt betende ,
du gapar och skriker, kastar ur dej onödiga kommentarer,
har du någonsin tänkt på hur mycke detta sliter på mej? hur jävla ont detta göra?
du påstår att jag ska få ett stabilt liv och det är de du försöker med,
vafan kastar du ut mej då för?!
Du har tagit "din" familj före mej,
"vi" är ingen familj utan ni !
Jag menar allvar nu jag ska packa alla mina jävla saker och sticka för gått!
Jag ska gå till soc och söka lägenhet,  du ska få se att jag kan leva och må bra så mycke utan dej så det är helt sjukt, jag behöver inte dej jag kan tvätta , laga mat, städa osv no problemas!
men ring fan inte mej innom en vecka och säga att du saknar och älskar mej,
Jag ser det som tomma ord du känner inte mej jag känner inte dej det är bara så.
Jag är inte något jävla problem som du kan kasta ut hela jävla tuden och begära att jag ska komma tilbaka senare,
tänker inte bli hon heller, så mycke jag har kämpat bara för DIN skull men det ser inte du,
så många gånger jag egentligen har försvarat mej medans du bara har backat om något eller någon som vill skada mej, så många gånger jag har tröstat dej medans den senaste gången du tröstade mej va jag 14,
så många gånger jag har stått vid din sida kämpat för dej men jag har inte fått något sånt tillbaka,
Jag kan inte ens kalla dej för "mamma" längre för jag ser dej inte som en,
När jag va yngre va jag rädd för dej jag backade nu så bryr jag mej inte längre jag är inte rädd för dej utan för vad du kan göra och säga mot din egna jävla dotter.

Kommentarer
Postat av: Anné-Mie

Du vet vart du har mig Johanna.
Som jag sagt många gånger innan, har du klarat dig hittills så klarar du dig igenom allt annat.
jag älskar dig min fina vän.
Glöm aldrig det!

2012-08-07 @ 13:58:14
URL: http://nattstad.se/annemiekatarina

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0