jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde,
jag trodde det va bra för stunden men efteråt va ja inte mej själv,
jag saknar dej så mycke så jag får ont i hela kroppen..
varje gång jag tänker på va jag gjorde mot dej blir ja tårögd..
jag kunde inte ens höra dej säga att jag hade sagt
" tro mej om det tar slut är det du som lämnar mej"
jag komemr ihåg det så väl & du ska veta att det va inte tomma ord,
inte nånstans, jag kommer aldrig lämna dej helt..
kommer alltid stå brevid dej även fast du inte vill det..
du har rätt.. jag kämpade bara i tre veckor för dej..
men jag trodde du hade börjat tappa känslor för så har det varit med alla andra utav mina ex,
dom undviker mej, senså hör dom av sig & säger " neee jag har inga känslor kvar för dej"
eller typ " jag har känslor för någon annan"
ja va rädd för att höra dom orden igen lucas...
det va därför jag tog ett sånt snabbt beslut & jag vet det va för snabbt...
jag skulle låtit dej va & inte lämnat dej..
jag har sagt det förut till dej men jag känner mej tom utan dej,
ett fejkande leende på läpparna , tårögd så fort jag hör din röst...
vill att du ska komma tillbaka.. vill ha dej vid min sida...
vill se dej ler vill se dej skratta...
älskling snälla förlåt mej...