Ta mej bara tillbaka..
till när jag va liten och inte visste va problem va,
när ett bråk med en vän va när man sa " nu är jag sur på dej" så va vi iaf...
när en lek va puss jage, barbies eller när man låtsades baka,
när man inte visste sanningen om livet ,
inna man visste hur livet va när man blir äldre..
när man inte visste hur känslan såraad & sviken kändes...
när man bara visste känslorna arg ledsen och rädd...
nu kommer alltid på samma gång kroppen hinner inte smälta allt..
hjärnan hinner inte ta in allting så det känns som amn ska explordera till slut..
tillslut så kommer tårarna när man minst anar det..
Jag vill tillbaka då jag va liten,
då jag inte visste någonting om hur det är att vara "stor"
då jag inte viste hur det kändes och gråta sig till sömns den känslan man hade när man alltid va glad...
när ens mamma & pappa kramade om en för man hade ramlat och slagit sig..
finns så mycke man vill bort från nu iaf jag...
vill bara bort från allting börja om på nytt födas om på nytt..
Jag vill inte dö jag vill bara inte leva i det livet jag har nu för det är för mycke,
jag vill bara fly pausa allting börja om spola tillbaka vafan som helst..
detta kommer inte funka i längden jag märker själv att skiten kommer dag för dag,
tårarna blir fler och fler, ilskan & sorgen blir bara större och större..
detta är som ett jäkla virus i kroppen..
Ta mej här ifrån nu & för alltid.