Jag ler för det som va.

Det finns en person som jag saknar så otroligt mycke,
jag nämner inga namn eller någonting så folk kommer fatta det kanske dom gör ändå men men.
personen kom in i mitt liv och fanns där när ingen annan fanns  där,
personen tröstade mej när jag va som svagast och grät,
kom in till stan för att hämta mej för att jag blev utslängd,
fick mej att känna mej värdefull när jag verkligen behövde det,
du fanns för mej när jag verkligen behövde dej,
du fick mej att le när mina mörkaste dagar va här,
men misstaget jag gjorde i det hela va att jag litade för mycke på dej,
på dina ord, våra minnan och framför allt dej.
Jag ångrar mej så sjukt mycke för när allting blev fel och du hade stuckit hade jag ingen,
jo det hade ja så sätt, men det va inte riktigt samma sak.
Jag saknar dej så otroligt mycke, ditt skratt , ditt leende dina otroligt dåliga skämt,
Jag fattar inte ens varför jag skriver detta? det är inte så att  jag är ledsen men jag är inte speciellt glad nu heller,
för jag har tänkt varje dag vafan va det som gick snett egentligen,
du måste slått i ditt huvud regält för en sån vänding från ingenstans det funkar inte det gör verkligen inte det..
jag tänker inte gå för personligt eller på massa jävla minnen,
vi ha kul tillsammans , vi hade otroligt roigt det kan jag verkligen inte neka,
vi bråka, skratta, grät, tjafsa , det va helt sjukt sikken jävla relation vi hade haha,
jag gråter verkligen inte över det som hände, jag ler för det som va och tackar dej för alla minnen,
jag är så otroligt ledsen över det som hände mellan oss två,
men du va verkligen min bästavän min andra halva luften jag andades mitt allt.
jág har fortfarande kvar bilder från våran tid och jag minns det så väl,
helt seriöst du va det finaste i mina ögon, den finaste personen som exiterade och jag överdriver inte,
det är verkligen helt sjukt hur en person kan bli en sån stor del utav en och sedan bara sticka och säga " jag vill aldrig mer se dej igen" jag tycker det är fel.
Man går inte in i någons liv så och sedan bara sticker och pajar allt som du gjorde,
jag förstörde också mycke det vet jag, men det va senare i slutet.
hur som helst, jag hoppas du är lycklig och att du har fått det du vill,
att livet går bra och att det kommer gå bra framöver också,
för jag har insett att jag drömde för mycke jag gjorde verkligen det,
jag hoppades och jag drömde för mycke ,
men jag vet att någonstans inom mej kommer jag aldrig att sluta på hoppas på att vi ska hitta tillbaka till varandra, jag kommer aldrig sluta hoppas, för hoppet är det sista som lämnar en människa,
men du ska veta att jag hatar dej inte, jag kommer aldrig kunna hata dej,
jag älskar dej och inatt känner jag verkligen,
våra minnen kommer jag aldrig att glömma och jag kommer verkligen aldrig glömma dej.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0